thekingandqueen

ELLINOR

-          Värst vad han fick bråttom. Sa jag och tittade efter Tony som nyss sprungit ut ur vårt rum

-          Och du tror inte att det finns en anledning till det miss jag väger ingenting. Sa hon och kollade menat på mig där jag stod i min handduk
-          Det gör jag väl visst det, jag väger faktiskt 60 kg och det är lika mycket som du gör. Sa jag anklagande och kastade undan handduken så att jag stod i bh och trosor
-          Men det ser ju dock inte ut som att vi väger lika mycket, man ser näst inpå revbenen på dig och dina nyckelben syns tydligt. Sa hon och petade mig i sidan så att jag pep till och hoppade åt sidan
-          Du vet mycket väl om att jag är sjukt kittlig och att du inte får göra sådant. Sa jag med ett stort leende på läpparna då jag gömde mig bakom toadörren

Niko skrattade och riktade sin blick mot filmen hon tittat på medan jag bytte om till mitt marinblå ställ jag fått från skolan sen lämnade jag rummet med mobilen och rumsnyckeln i handen.
Utanför i korridoren var det alldeles tyst och stillsamt, ungefär som lugnet efter stormen ska kännas. Oturligt vis kunde jag inte se vad snön ha kunnat göra under natten eftersom det inte fanns några fönster utanför vårt rum och Niko hade tvärvägrat att rulla upp eftersom det skulle förstöra i den redan förstörda filmen.
Jag följde korridoren neråt medan jag fibblade med hörlurarna till min HTC där all min musik låg och utan att se mig för svängde jag runt hörnan av korridor slutet och träffade något hårt och föll hjälplöst baklänges och skulle förmodligen slagit i mig ganska hårt om inte två armar skulle fångat mig.
Jag kollade upp och såg att det varit Al som jag krockat i och sedan räddat mig från att falla.

-          Någonsin funderat på att se dig för vart du går innan du svänger? Frågade han och flinade innan han släppte taget om mig då jag återfått balansen
-          Ja kanske nästa gång gör jag det. Svarade jag och böjde mig ner för att plocka upp min HTC som jag tappat i golvet.
-          Har du sätt hur det snöar ute och hur mycket snö det är? Frågade han mig sen och nickade mot fönsterrutan som fanns bakom honom
-          Nej! Du skojar, är det mycket. Sa jag förtvivlat medan jag rusade bort mot rutan
-          Det är ganska vackert om man tänker efter, jag stod och beundrade det innan jag gick vidare för att krocka med dig. Sa han åt mig och la armen om mina axlar och drog mig närmare honom
-          Det är inte något vackert med det, det är hemskt vi kommer aldrig komma här ifrån nu. Jag visste att vi aldrig skulle stannat. Suckade jag och drog mig undan från hans arm och klampade med tunga steg iväg med Al i släptåg.

Al förföljde mig överallt jag gick med ungefär två stegs avstånd och pratade något konstant om vad han gjort mot någon nia när han var yngre och gjorde konstanta försök att få tag om min hand eller att lägga sin arm om mina axlar.
Jag svängde runt den sista svängen innan jag kom till receptionen där alla andra väntade på oss otåligt såg det ut som.
Tony som sken upp när han såg mig komma gåendes men tappade sitt leende och fick eldar i ögonen när han såg att Al kom gåendes precis bakom mig.

-          … och så kollade jag honom i ögonen där jag höll honom upp mot väggen och sa: Och det är vad det ser ut som och du kommer att få sota om du någonsin försöker igen. Log Al som nog hade berättat hela sin livshistoria nu för mig.
-          Det lät väldigt lärorikt, och jag tror att det var en väldigt rolig historia fast jag orkade inte lyssna. Svarade jag honom och gled in under Tonys arm medan jag tog Niko i handen och lämnade en väldigt förvånad och bitter Al bakom mig.

-          Där var du, vi undrade precis, har du sätt Riaz, Ed och Roy någonstans? Frågade Niko mig och Al
-          Nej trodde de var här, jag har haft fullt upptaget med att tänka på hur vi ska ta oss här ifrån.  Sa jag bekymrat och smått surt och gick bort mot entrédörren som borde öppnats för mig man var stockad med snö.

Jag la min hand mot rutan och kände hur kylan kröp sig upp mot min hand och frös till is runt om den.
Jag ryckte snabbt bort min hand och kände hur en del av huden runt där kylan nått rycktes av och blev kvar på rutan.

-          Vet du att det finns en lunch buffé i det stora rummet där borta? Det är fett god mat också. Log Ed och kom bort mot oss med en bulle i munnen som han sedan glatt räckte fram till mig
-          Du kanske inte kan äta utav det utan att ha hört med ägarna Ed. suckade Al
-          Men Roy hittade en lapp där inne att det bara var att ta för oss vad vi ville ha. Svarade han tillbaka till sin bror som en femåring
-          Jag har en dålig känsla av det här, var är Riaz? Sa jag och tryckte min skadade hand mot bröstet
-          Han är där inne och äter som ett matvrak, jag tror aldrig jag har sätt någon äta så mycket. Sa Niko som redan var framme vid rummet där maten fanns.

Jag följde efter alla in till matrummet och Tony gick sidan om mig och kollade frågande på min hand som jag höll tryckt mot bröstet och sen på mig. Jag svarade genom att skaka på huvudet som om det inte var något.
Ed hade rätt det fanns riktigt mycket mat inne i rummet som han kommit ifrån, allt från chokladfondy till fattig riddare och gröt.
Det såg alldeles för gott ut för att följa min magkänsla och jag var alldeles för hungrig så jag gjorde som de andra och lassade på frukt, mackor och småsaker på min tallrik och gick sedan och satte mig mellan Ed och Riaz för att han såg så malplacerad ut och för att undvika bråk.

-          Kan jag få se den lappen du hittade? Frågade jag och Roy räckte den över bordet till mig

Jag tog emot den med ett leende och vände och vred på den för att försöka hitta texten på den fast den förblev tom hur många varv jag än vände den.

-          Det står inget Roy. Jag kollade förvånat på honom och han tog tillbaka lappen för att kolla på den
-          Men det gjorde, vad kan ha hänt? Han kollade förvirrat på lappen och vände och vred på den för att se till så att jag inte missat något på den tomma lappen.
-          Är du säker på att det stod något från början? Niko ryckte åt sig lappen för att kolla på den
-          Klart jag är säker, jag är väl inte dum. Sa Roy och ryckte tillbaka den från henne
-          Men hur länge har det stora kuvertet stått där borta då? Frågade Al men munnen full av mat och en kycklingklubba i högra handen och pekade med vänstra rakt över bordet från där han satt

Vi alla vände blicken mot det hållet som han pekade.
Där stod ett kuvert som var stort nog så att inte en ända kotte skulle missat det egentligen men ändå hade vi ingen sätt det förrän nu. Det stod på en hållare som var gjort av ett guldigt träslag.
Tony som satt närmast det sträckte sig fram efter brevet och tog ut det ur sitt kuvert ock läste sedan högt för oss alla:

”Hoppas maten smakar bra och att ni blir mätta och belåtna.
Tack vare snöovädret som var i natt så har vi ingen ankomst till hotellet utan ni är själva. Hoppas att det inte gör något och att ni kommer att trivas ändå.
Mat och hushåll behöver ni inte oroa er för eftersom det precis blivit inhandlat nya saker.
Bastu och jacuzzi är igång och tillåtet att användas, ni kan finna det i den korridor som finns till höger om korridoren till era rum.
Hoppas att ni får en fortsatt trevlig vistelse på Piantingerrows”

Tony sträckte över lappen till mig som om jag inte skulle tro på vad han läst för oss om jag inte själv fått se det med mina egna ögon, jag tog snällt emot lappen och tittade tacksamt mot honom medan jag skummade igenom texten som stod sedan vände jag mig om mot Al.

-          Har någon av er sätt denna lappen innan Al sa något? Frågade jag alla men höll fast blicken på Al som tittade ner på sin mat
-          Nä, den fanns inte där när jag satte mig ner vad jag minns i alla fall. Svarade Niko och tittade på sin mat mystiskt innan hon ryckte åt sig lappen som Roy sätt från början för att kolla på den igen.
-          Men den måste ju ha varit där hela tiden om ingen av de som äger stället har kommit hit alls av snöstormen. Sa Ed och kollade skeptiskt på oss alla
-          Hur förklarar du maten på bordet som står här om ingen har kommit fram Ed? frågade Roy honom
-          Jag vet inte riktigt men jag sörjer inte att jag fått mat precis eller vad säger ni! Ed log när han sa det och kollade sen mig i ögonen innan han återgick till sina jordgubbar
-          Jag tycker detta är läskigt och jag får en dålig magkänsla av det hela. Suckade jag bara och sköt undan min tallrik och lappen som jag hade i handen.
-          Dålig magkänsla har du om allt Ellinor, jag vet inte riktigt hur jag ska reagera bara för att du tycker si och så. Ska ingen äta bara för att du inte tycker det känns säkert eller? Aldrig livet! Sa Al och stirrade på mig
-          Nä jag har inte sagt att ni inte ska äta, men jag har inte varit med om att min magkänsla har haft fel någon gång tidigare så jag har ju inte tänkt sluta lyssna på den nu, ät ni men låt mig få skita i det om jag inte vill. Svarade jag tillbaka och viftade med mina händer gestaltande
-          Inte konstigt att du ser ut som ett benrangel då, om du slutar äta bara för du får sura uppstötningar. Du hade fel om hotellet, så mycket för din magkänsla.

Denna gången var det nog, jag tog upp en köttbit som låg blodig på min tallrik och kastade den i huvudet på Al innan jag reste mig upp och lämnade matsalen med armarna i kors vid bröstet och svarta ögon.
Jag hörde hur arga röster byttes i matsalen när jag var på väg ut och sen hur en stol skrapades i golvet i följd med en annan och sen klampades det efter mig.
Jag vände mig och fick se Tony med en ängslig Al i polisgrepp stå bakom mig och Tony såg inte nådig ut där han stod utan han såg ut som om han skulle brinna upp vilken sekund som helst.

-          Säg förlåt för vad du sa Alphonse. Krävde Tony
-          Varför ska jag säga förlåt för något jag menade? Frågade han snuvigt och i svar tryckte Tony Als arm längre upp på ryggen och AL skrek till innan han fortsatte:
-          Förlåt Ellinor, det var inte meningen att göra dig upprörd. Men du måste lära dig att inte följa din löjliga magkänsla hela tiden, den lär förstöra det för dig och du kommer bli ett vrak och ensam utan vänner.

Jag kände hur ilskan värmde från fötterna upp i hårbotten och jag kände för att klippa till honom då vi hörde ett skrik från matsalen och vi alla sprang tillbaka för att se vad det var som hände.
Inne i matsalen som tidigare varit ljus var nu kolsvart, man kunde höra små lätta steg springa fram över golvet och sen en hög duns och en dörr som smälldes igen. Sen tändes taklamporna igen.
All mat var nu spriden över hela rummet, golv, tak och väggar var täckta av matrester och de ända ställen det inte var någon mat på var där Riaz satt och åt precis som inget hänt.
Jag tittade förvånat mig omkring i matsalen och släppte sakta taget om Tonys arm som jag hållit i tidigare.
Plötsligt blev det becksvart igen och Niko skrek till en gång till och jag tryckte mig närmre Tony när jag hörde de tassande lätta stegen springa fram över golvet och en dov smäll av dörren bakom oss som gått igen och lamporna tändes igen.
Niko stod nu upptryckt i ett hörn och tittade sig förvirrat omkring och hela matsalen var fläckfri som den var första gången vi lämnade den, ingen mat fans kvar på väggar eller fram ställt utan det var helt tomt förutom möblerna.

-          Okay, vad hände nyss? Frågade Riaz som nu förvånat satt och stirrade framför sig efter sin mat
-          Jag är inte riktigt säker på vad, men det är något som inte stämmer riktigt här. Svarade Al och gick fram och lutade sig på sina händer vid bordet
-          Nej, det menar du inte. Sa Tony och la armen om mina axlar
-          Jo tänk för att jag verkligen menar det! Jag anser att vi inte borde låta tjejerna bo själva utan de borde flytta ihop med någon av oss. Och eftersom jag är den ända som inte har någon rumskamrat och mitt rum är lagom stort för tre så kan ni två flytta in hos mig. Sa Al med ett belåtet leende och höll ut sina armar som ett bo.
-          Det kan du fete glömma Alphonse! Jag vägrar låta min ända syster ska bo hos någon som dig! Sa Riaz som nu hade ställt sig upp och närmade sig Al.
-          Nej, jag tar och flyttar in hos Ellinor och Niko du kan flytta in hos Riaz i mitt gamla rum.
-          Du skämtar, ska jag flytta in hos Riaz? Och få dela säng med honom? För ni har väl inte haft den turen att få två enkelsängar gissar jag på. Sa Niko och la armarna i kors
-          Vi kan faktiskt klara oss själva, tro det eller ej Tony vi kan slåss. Sa jag och backa undan så jag kom loss från under hans arm.
-          Det var inte så jag mena. Ni kan säkert klara er själva fast jag vill inte bo med Riaz längre. Han är aggressiv i sömnen och sparkar ner mig från sängen!
-          Du förtjänade det säkert, och Ellinor är likadan dem är liksom tvillingar. Skrattade Niko och slog till mig på armen
-          Don´t be mean. Jag är faktiskt väldigt still när jag sover det är du som smäller till mig i ansiktet! Sa jag och la min arm runt hennes axlar och slog ihop våra huvuden.

Saken blev bestämd, vi fick byta rum. Tony flyttade in på mitt rum och Niko flyttade ihop med Riaz efter väldigt många argument från de bådas sidor.
Vi höll oss borta från matrummet resten av dagen och det verkade bara vara där saker hände.
Resten av dagen spenderade vi tillsammans alla sju och gick på upptäcktsfärd runt på alla våningar för att se vad som fanns.