thekingandqueen

Ellinor

Jag hade bestämt mig för att överlåta jacuzzi badandet till de andra, så nu satt jag i skräddar ställning mitt på sängen i mitt och Tonys nuvarande rum och funderade på olika utgångar man kunde ta för att komma ut från hotellet.
Jag mindes ett stort panorama fönster som jag och Niko gått förbi när vi gick på rundgång tidigare, det var högt upp men det borde gå att öppna och kanske kunde man ta sig ut från det även om det fanns en massa snö utanför.

I nattduksbordslådan bredvid sängen visste jag att det fanns en ficklampa så när jag lämnade rummet så tog jag den med mig.
Jag gick ut mot receptionen och stannade mitt i hallen, jag kunde höra Riaz och Tonys röster och funderade i ett ögonblick på att gå till dem istället, men nej jag är ingen fegis för att jag hellre litar på min magkänsla än att gå på impulser som de andra verkade göra.
Jag kollade mig omkring och såg korridoren som ledde mot fönstret jag tidigare sett och skyndade mig mot den för att förhindra mina ben från att gå till Tony där jag kände mig som säkrast.

Mörkret i denna del av hotellet var allt utom välkomnande och jag tog ett fast grepp om ficklampa när jag tände den och lät ljuset leda vägen åt mig framåt. Med handen som jag inte greppade ficklampan med höll jag sträckt ut åt sidan så den kunde följa konturerna av väggen för att jag skulle kunna känna när korridoren svängde.
Ju längre jag gick in mot mörkret ju trögare gick det för mina ben att ta sig framåt, något fick det att kännas väldigt ovälkommande att fortsätta rakt fram och min mage vred sig som den aldrig gjort förut.
Jag började ångra mig att jag inte tagit med någon annan på denna expedition eller åtminstone berättat för någon vart jag tagit vägen, men hur mycket jag än skulle vilja vända om och springa till de andra och hur trögt det än kändes för mina ben att ta sig framåt så var det omöjligt för mig att vända tillbaka, det var något som satt stop för det.
Plötsligt hörde jag ett vinande ljud som skar sig i mörkrets tystnad och jag fick en märklig känsla som skrek åt mig att springa rakt framåt, rakt in i mörkret.
Jag rundade hörnan av korridoren i full fart och kom fram till panorama fönstret och utanför var vädret värre än jag kunnat förvänta mig, snön var ännu högre och täckte mest dels av rutan.

-          Men det måste gå att öppna ändå. Mumlade jag för mig själv och fäste ficklampan mellan benen för att kunna trycka på fönsterrutan med båda händerna

Jag kunde känna hur kylan bet tag i händerna och hur isen började växa sig runt mina händer precis som förra gången, försiktigt försökte jag lossa mina händer från rutan för att behålla huden men de satt stenfast. Jag kunde se hur isen började växa sig snabbare om mina händer när jag försökte lirka bort mina händer så jag samlade alla mina krafter och drog så hårt jag kunde och jag föll baklänges och slog i golvet, allt blev mörkt i korridoren igen.
Jag sträckte ut mina händer och sökte på golvet efter min ficklampa för att jag skulle kunna se något men jag lyckades inte hitta den utan jag stötte på något annat istället, något hårt och stadigt.
Jag vände huvudet upp för att se vad jag stött på, men mörkret gjorde det näst inpå omöjligt att kunna skilja ut något som befann sig i mörkret, men jag kunde se att det var en människa.
Plötsligt kunde jag höra steg skyndande sig mot mig och vände blicken för att jag trodde jag skulle kunna se vem det var men när jag inte såg någon så vände jag blicken tillbaka mot gestalten framför mig men den var borta och jag var själv.